metoden.blogg.se

"Min" psykiatriker Ola Gefvert, chef för närpsykiatrin i Enköping, har hamnat i blåsväder!
Ni kanske har hört om före detta polischefen Göran Lindberg, som dömdes till sex års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt, misshandel, koppleri, köp av sexuella tjänster och försök till köp av sexuell tjänst år 2010. Han kallades i sitt arbete för "Kapten Klänning" för att han var så feministiskt engagerad och "brann" för jämställdhetsfrågor, mäns våld mot kvinnor och liknande, men på fritiden köpte han sex av och begick övergrepp på unga flickor. P1 har gjort en dokumentär i två delar, "Den fastspänd flickan", som handlar om en ung kvinna som blev brutalt våldtagen av honom som 17-åring. Hon kallas i dokumentären för "Nora".. Nora bodde på ett behandlingshem på grund av sitt självskadebeteende när hon började att prostituera sig, och det var så hon träffade Göran Lindberg som våldtog henne. Jag lyssnade på första delen av dokumentären i veckan, och det var verkligen hemskt att höra på hur hon aldrig, trots de olika vårdhem hon bott på, fått den hjälp hon behövde från varesig socialtjänst eller psykiatrin. På söndag sänds del nummer 2, och det är där ett inspelat samtal med Ola Gefvert finns med. Nora hade kontakt med honom då hon försökt ta livet av sig efter att ha vittnat mot Lindberg, och hon spelade i smyg in ett samtal med honom. Hon ville ha en kvinnlig psykolog eftersom hon kände sig obekväm och otrygg med män efter allt hon varit utsatt för. "Då säger jag att du får vara självskadefri i sex månader, så ska jag köpa en kvinna" svarar Ola.
Hon skulle "sköta sig" först och inte göra illa sig själv under sex månader innan han "köpte en kvinna" åt henne alltså. Ola är nämligen, förutom psykiatriker och verksamhetschef på Närpsykiatrin i Enköping, också ägare till företaget, därav formuleringen om att han skulle "köpa en kvinna". Så länge skulle Nora nöja sig med den manliga skötaren som Ola hade anställd. Ekonomiskt motiv till att hon inte fick den vård hon behövde alltså. Dessutom säger Ola i samtalet att "Kapten Klänning är ingenting" i jämförelse med vad en del andra flickor varit med om. Ola har också kallat henne för "hora" och sagt att hon "horat runt redan innan Lindberg" (som att det då inte var så farligt att hon blev våldtagen" och när Ekot ringer honom ser det ut såhär:

Ekot frågar Gefvert vad Noras tidigare prostitution har med saken att göra.

– Om man har varit, bedrivit ... alltså sålt sig själv redan innan eventuella andra brott så tror jag inte riktigt att det har någon stor bäring. Jag försökte få den här stackars frivårdsinspektören att på något sätt inse att det är lite orimligt det hon säger, säger han till "Ekot".

Du menar att hon inte kan bli våldtagen för att hon är prostituerad?

– Jag vet inte. Jag vill inte kommentera det, säger han till "Ekot".

Så sjukt hur en psykatriker, som arbetar med  människor som mår dåligt, kan bete sig på det här viset och resonera såhär! Han ställer sig alltså tveksam till att en självdestruktiv flicka som prostituerat sig kan bli våldtagen, och tar inte hänsyn till en våldtagen flickas behov av att få prata med en kvinnlig psykolog. Jag har alltid tyckt att han beter sig lite obehaglig och kallt och han brukar säga märkliga saker ("Röker du mycket hasch?" från tomma intet till exempel), det var dessutom han som hänvisade mig bort från Närpsykiatrins vård i somras med motiveringen att jag inte behövde ha någon mer vård och mådde bra, när jag mådde uruselt. Nu har jag självklart totalt tappat respekten för honom och jag hoppas att hans beteende får konsekvenser, Jag ser inte framemot att förnya mitt körkortsintyg hos honom (måste ske innan februari) om han ska sitta kvar. Men det kommer han säkert, det är ju hans företag. Män med makt ni vet.

/ Fickpengen

Jag vet inte om ni har hört om det här redan, men i måndags förmiddag knivhöggs en 33-årig kvinna i centrala Västerås. Hon lyckades blödande springa in på Myrorna och ropa på hjälp, men mannen kom efter och skar henne över halsen innan personalen hann göra något. Hon opererades resten av måndagen.

 

Jag visste inte om det här när jag gick förbi Myrorna i måndags kväll. Jag var på väg till tjejjouren för ett möte, och tänkte när jag gick förbi Myrorna att det var länge sedan jag var där sist och att jag borde ha åkt in lite tidigare för att kolla på kläder. Det hade hade jag förstås inte kunnat gjort, för det var avspärrat, med det visste jag ju inte. Sedan, när jag kom till tjejjouren, så satt två tjejer som skulle vara med på mötet och läste om den här händelsen på en dator inne på kontoret. Jag fick förklarat för mig vad som hade hänt och den ena tjejen sa att det var så obehagligt, för så fort hon hörde om det här så hade hon tänkt "det där är nog nån vi känner till". Hon tänkte på hur mannen hade verkat sakna spärrar helt. Precis då kommer en tjej som arbetar där in på rummet och sa att vi måste skjuta på mötet några minuter för att en kvinna som bodde i huset inte hade varit där sedan i lördags och inte gått att få tag i, så hon skulle försöka få tag i hennes mobilnummer. Ett par minuter senare började mötet, så jag antar att hon fick tag i kvinnan som bodde i huset och att hon mådde bra. Men alltihop kändes så nära ändå. 

Och igår avled den knivhuggna kvinnan av sina skador. Polisen berättar att mannen och hon hade haft en relation tidigare samt att brottet verkar vara "hedersrelaterat", att det funnits en hotbild kring kvinnan sen tidigare och att hon hade ansökt om kontaktförbud i september utan att ha fått det. Så otroligt typiskt. Kollade just på ett gammalt avsnitt av Debatt där de pratade om just hur dessa mord på kvinnor som dödas av närstående män skulle kunna hindras om man bara tog hotbilden som kvinnor berättar om på allvar. Alltihop känns så himla onödigt. Och så nära. När jag läste i UNT imorse att hon avlidit så kändes det som att det var någon jag känner som hade dött.


Extrainformation: Jag sökte på "kvinna västerås" för att läsa mer och fick på förstasidan fram en annons med en kvinna som sålde sex i Västerås på en "vanlig" annonssida som har sektionen "Erotiska tjänster" (what what what?!)... Då sökte jag på "kvinna västerås mördad" och fick på förstasidan fram en "exponerat"-artikel om den aktuella händelsen med rasistiska kommentarer som fick en att vilja kräkas. Hejdå internet! Klockan är fem över halv fyra på morgonen och jag ska sova.


/Fickpengen

(Ja, jag är stolt över att jag lärt mig länka såhär!)

Det är svårt att få någon ordentlig överblick över sitt liv. Läskigt också på något sätt, att försöka sammanfatta hela sin tillvaro. En sak är säker i allafall, och det är att ångest och hjärnspöken är en viktig del av min nu. De senaste veckorna har varit riktigt ångestintensiva, men de senaste dagarna har jag fått pusta ut, nästan utan ångest. Det är så skönt. I fredags åkte jag och Jim till Björnö och åkte "pulka" i backen. Jag åkte bob och han åkte på mage på ett tefat. Sen satt vi vid eldstaden där. Det var mysigt. Om ni var här skulle jag vilja åka dit med er med massa pulkor och varm choklad och kanske grilla.
För övrigt känner jag igen mig i mycket av det Pengen skriver, Jag är också så jävla lat, latare än vad jag vill tänka på. Allt ska bara gå lätt, jag vill bara bli någon, åstadkomma något, utan att göra nåt. Ångesten gör mig tröttare, men jag märker att den faktiskt lättar när jag tar mig samman och gör saker som jag vill göra, går i rätt riktning liksom. Så jag försöker (med betoning på försöker) göra det även när det känns som att ingenting spelar någon roll, när det enda jag vill är att bara sova. Det går sådär. Bättre ibland, sämre ibland. Annars nördar jag feminism som fan. Det är min hobby. Jag tänker på sånt hela tiden. I tisdags hade jag jättemycket ångest för att jag tänkte så mycket på den 23-åriga kvinnan i Indien som gruppvåldtogs och dog av sina skador. Då skrev jag en dikt om henne som jag ville lägga upp här men jag vågade inte, för att jag tänkte att ni skulle tycka att det var fånigt av någon anledning. Nu ska jag lägga upp en annan dikt om mina hjärnspöken, så får 23-åringens dikt komma upp en annan dag. Imorgon kanske. Den här dikten skrev jag för en vecka sen ungefär.

 

 

 

Det finns ingenting de inte gör sönder
Ingenting de inte förstör
Inget är säkert, inget är tätt
Det finns sprickor som växer sig bredare varje gång jag rör vid dom
Marken under mig krackelerar och jag faller ned i ett bottenlöst gap

Och det som skulle fånga upp mig är också fullt av sprickor

En gång byggde vi en koja i ditt sovrum
I kojan var vi säkra hela natten och älskade varann
Men jag måste fortsätta röra mig, fortsätta byta plats
Fort, så jag inte hinner se eller röra
Marken under mig

På juldagsnatten ylade jag som ett djur på vägen hem
Mot ditt bröst
Och du hade din röda mössa och såg ut som ett barn
Och du var lugn, log mot mig, du sa att allt var okej
Kärleken kan ingen ta ifrån mig
Ingen
utom dom

Och det gör dom

De verkar från det att jag vaknar till det att jag sluter ögonen igen
Analyserar, dissekerar, trasar sönder allt av vikt
Världen blir fulare för varje dag

Om jag skulle följa min magkänsla skulle jag förstöra allt som betyder något
Men snart är det svårt att göra något annat
Snart är det svårt för allting att betyda nåt

Jag kan inte andas här
Jag kan inte känna igen min röst, inte se mig själv i spegel
Jag vet inte vilka ni är, och dom är verkligare än allt
Det finns ingen mark under mina fötter nu

 

 

Tack för mig. För övrigt saknar och älskar jag er, och är väldigt glad för att ni finns, även om ni är so far away from me. Ni får mig att känna mig lite mer hel och sånt.

/Fickpengen