Mitt liv är inte så värst svårt, men jag gör mitt bästa för att göra det svårare än vad det är. I natt tänkte jag på att saker är helt okej nu, eller jag menar det känns som om jag är på väg någonstans. Om jag inte sabbar allt. Och jag är livrädd för att sabba allt. Jag vet inte ens vad allt är men jag känner mig stressad. Det känns hela tiden som jag glömt något viktigt. Så även när jag inte har något speciellt att göra, som idag, eller nästan speciellt då förresten, blir hela dagen som en lång lista, eller ett schema med saker jag måste göra. Det känns som att om jag verkligen stannar upp så kommer jag inse hur fruktansvärt otillräcklig jag är, och alla andra kommer göra det med. Jag vet inte ens vad det är jag inte räcker till för. Men det känns som om jag, och livet, är så fruktansvärt sköra. Om jag inte gör saker, och gör dem rätt, så är jag ingen alls.
Jag försöker köra på fake it til you make it och jag vet inte hur det går men det känns liksom, jag skäms för att skriva det men det känns som om jag inte fixar en dj till imorgon så har jag inget värde som människa. Det är jävligt pinsamt men så är det. Som en hemmafru som vill ha en perfekt bjudning eller en högstadietjej som måste ha bästa betyg känner jag mig. För jag vet fan inte att jag är bra, och det spelar väl ingen roll egentligen om jag är bra eller inte, jag är ju bara.
Problemet är att jag vill glömma mig själv och liksom gå upp helt i något annat som när jag typ gör musik eller skriver. Men det är svårt. Det närmsta jag kommer nu är att lyssna på musik som kom till innan jag föddes. Det känns skönt att den fanns innan mig. Men nu tänker jag på att det står en massa disk i diskhon och varför har jag inte diskat den? Men det spelar ju ingen jävla roll, den kan stå där, ingen bryr sig.
Har skrivit "jag" fler gånger är jag orkar räkna i den här texten. Skulle vilja tänka bort mig ur mitt liv på något vis, bara kunna se saker och uppleva saker, fortfarande känna men inte tänka på mig själv i förhållande till allt. Det vore skönt, att bara vara. Det kanske är att man är tjej eller nåt.
Jag funderade lite över det jag skrev i förra inlägget. Varför det har blivit så att jag inte gör saker som känns viktiga. Jag tror att mycket beror på att allt känts så tillfälligt här. Jag har inte haft någon struktur i vardagen. Och jag har liksom inte känt att jag kan starta något här när jag ändå ska bort snart.
Men nu har jag ju på något vis bestämt mig för att vara här ett tag, så jag tänkte att jag skulle starta med små projekt. De kanske kan leda fram till de större idéerna jag har, eller få mig att inse att de inte fungerar. Och ju mer jag gör här desto mer känns det som att jag bor här och inte bara mellanlandar. Framförallt vill jag hitta energin igen, min hjärna har gått på sparlåga så länge.
Bla bla, okej. Projekt Januari: Rita något varje dag. För att jag vill lära mig rita så jag kan göra den där förbaskade serien. Och för att det är roligt.
Det är söndag, jag är ledig och jag spenderar nästan hela dagen i soffan framför en serie jag redan sett. Ingenting av det som jag brukar tycka att jag vill göra gör jag längre. Jag skriver inte, läser inte gör inget kreativt, gör inget för samhället, följer nyheterna mycket sporadiskt. Januari har blivit ett vakum och dagarna går ut på att jobba och sen... inte jobba. Men inslag av festa och äta god mat. Jag finner ingen enerigi till att engagera mig i något. Mina hjärnceller tar livet av sig av uttråkning. Jag kan inte heller skylla på mitt monotona jobb.
Jag är lat. Jag har inte ork att vara den jag vill vara, men jag vill att allt ska komma lätt till mig. Jag vill inte heller behöva kämpa för att vara som man vill. Men det kanske man måste. Eller så har jag missförstått mig själv. Jag kanske helt enkelt är ämnad för mindre saker än jag tror . Inget fel med det.
Hej kära dagbok jag är en del på facebook snart är klockan tolv det knarrar från mitt trägolv jag dricker ljummet te snart är det en ny dag och inget mer med det jag känner mig gammal fast jag känner mig tidlös varje dag är likadan fast ibland är jag nervös för att saker förändras eller är precis detsamma jag blir äldre och äldre saknar pappa och mamma är rädd för att försöka och göra nåt jag vill för om jag verkligen försöker men inte räcker till finns det inget kvar att göra mina ben är lite möra efter lång promenad men har vänner nånstans som gör mig glad
<a href="http://makeagif.com/jomWz7" title="jomWz7 on Make A Gif, Animated Gifs"><img src="http://makeagif.com/media/1-07-2013/jomWz7.gif" alt="jomWz7 on Make A Gif, Animated Gifs"></a><div style="font-size:11px;">make <a href="http://makeagif.com/" title="make a gif">animated gifs</a> like this at MakeAGif</div>
